USA:s nationella folkhälsomyndighet, Centers for Disease Control and Prevention (CDC), får betydande kritik för systemfel och påstådd korruption som har underminerat dess uppdrag att skydda folkhälsan och undergrävt allmänhetens förtroende för hur säkra vaccin egentligen är.
Några av de viktigaste systemfelen och korruptionsanklagelserna inkluderar:
Underlåtenhet att lämna in obligatoriska säkerhetsrapporter om vaccin vartannat år
CDC, som är en del av Department of Health and Human Services (HHS), har i över tre decennier underlåtit att följa ett viktigt rättsligt mandat – nämligen kravet enligt 1986 års National Childhood Vaccine Injury Act (NCVIA) att vartannat år lämna in vaccinsäkerhetsrapporter till kongressen. NCVIA undertecknades som lag av president Ronald Reagan den 14 november 1986. Lagen var ett svar på en kris under 1970- och 1980-talen, då flertalet rättegångar om allvarliga biverkningar av vaccin, särskilt DPT-vaccinet (difteri-kikhosta-tetanus), hotade den vaccintillverkarnas ekonomi, och vaccintillverkarna i sin tur hotade att sluta tillverka vaccin om de inte slapp betala för skadorna deras produkter orsakade. NCVIA syftade till att stabilisera tillgången på vaccin genom att skapa National Vaccine Injury Compensation Program (NVICP), ge tillverkarna åtalsimmunitet och inrätta Vaccine Adverse Event Reporting System (VAERS). Avgörande var dock att Department of Health and Human Services (HHS), som CDC alltså är en del av, ådrogs att bilda en arbetsgrupp för att göra barnvaccin säkrare och att vartannat år lämna rapporter till kongressen om insatserna för att förbättra vaccinsäkerheten, inklusive forskningsframsteg och minskningar av biverkningar. Dessa rapporter var avsedda att säkerställa transparens och ansvarsskyldighet, och skulle tvinga CDC att aktivt övervaka och förbättra vaccinsäkerheten samtidigt som allmänhetens förtroende bevarades.
Informed Consent Action Network (ICAN), representerat av Robert F. Kennedy Jr, stämde 2018 HHS och avslöjade detta 34-åriga lagbrott när HHS tvingades erkänna i domstol att inga sådana rapporter fanns. Trots denna tydliga rättsliga skyldighet har HHS, och i förlängningen CDC, alltså inte producerat en enda tvåårsrapport sedan lagen antogs. Detta ses inte bara som ett byråkratiskt förbiseende utan som ett avsiktligt kringgående av ett kongressmandat tänkt att skydda folkhälsan. Avsaknaden av dessa rapporter – och den anmärkningsvärda bristen på intresse från kongressen att se till att dessa togs fram, går möjligen hand i hand med, som senator Bernie Sanders medgav ”Varje republikan fick PAC-pengar från läkemedelsindustrin, demokrater likaså”.
Inga riktiga säkerhetsstudier
Vaccin har historiskt sett undantagits från rigorösa dubbelblinda säkerhetstester med äkta placebo. Detta undantag har sin grund i etiska, praktiska och regulatoriska överväganden, eftersom det skulle anses oetiskt och därmed oacceptabelt att undanhålla en kontrollgrupp potentiellt livräddande insatser. Världshälsoorganisationen (WHO) och andra organ har avrått från att använda placebo i prövningar där ett vaccin finns tillgängligt, eftersom det kan utsätta deltagarna för onödiga risker. Till exempel angav WHO:s expertpanel 2013 om placeboanvändning i vaccinprövningar att placebokontroller endast är godtagbara när studiefrågan inte kan besvaras med en aktivt kontrollerad design, riskerna minskas och forskningen tillgodoser lokala hälsobehov.
I praktiken är dubbelblinda, placebokontrollerade prövningar av vacciner komplexa och resurskrävande. Vaccin kräver stora testmiljöer och det sägs vara svårt att upprätthålla blindning med en äkta placebo (t.ex. saltlösning) på grund av biverkningar som reaktioner på injektionsstället. Det hävdas att om man använder adjuvans eller andra vaccin som kontroller kan man upprätthålla blindningen samtidigt som man löser dessa problem, vilket ska göra det möjligt för forskarna att bedöma jämförande effektivitet och säkerhet i förhållande till befintliga standarder. Det kan också vara så att det är ett effektivt sätt att maskera biverkningar som är relaterade till adjuvans och att en jämförelse av ett vaccin med ett annat eller med ett adjuvans på ett effektivt sätt döljer skador från båda produkterna eftersom deras nivåer skulle vara likvärdiga, medan en jämförelse med en ovaccinerad kontrollgrupp eventuellt inte skulle visa samma grad av skador eller sjukdomar.
Läkemedelsindustrin och tillsynsmyndigheter som FDA, som påverkats av industrinormer, har historiskt sett accepterat dessa ovetenskapliga utformningar av icke-placebokontrollerade säkerhetsstudier. Till exempel beviljades EUA (Emergency Use Authorization) för covid-19-vacciner 2020 baserat på prövningar som innehöll aktiva kontroller i takt med att pandemin fortskred. Denna regleringsstrategi, som stöds av CDC och HHS, återspeglar ett samförstånd om att övervakningssystem efter marknadsföring som VAERS och VSD kan kompensera för avsaknaden av placeboförsök före godkännande.
De säkerhetsstudier som görs är ofta mycket korta. Avsaknaden av rigorösa långtidsstudier som jämför vaccinerade och ovaccinerade populationer, eller resultatet av alla vaccindoser i barnvaccinationsprogrammet tillsammans, förvärrar detta problem ytterligare och lämnar frågor om kumulativa effekter obesvarade.
Otillräcklig praxis för bedömning av vaccinsäkerhet
CDC:s sätt att bedöma vaccinsäkerhet har kritiserats för att man förlitar sig för mycket på system som VAERS och Vaccine Safety Datalink (VSD), vilka har mycket omfattande begränsningar. En studie från Harvard Pilgrim Health Care 2010, finansierad av CDC, visade att VAERS fångar upp mindre än 1 % av biverkningarna i samband med vaccinering på grund av underrapportering, en avgörande brist som de tvååriga rapporterna var avsedda att kompensera för.
Anklagelser om att läkemedelsindustrin har tagit över
Sedan 1986, trots att det inte finns några verkliga dubbelblinda säkerhetsstudier med äkta placebo, har tillsynsmyndigheterna låtit vaccinationsschemat öka till att omfatta 76 doser vid 18 års ålder(senator Marshall). Under samma period har kroniska sjukdomar skjutit i höjden, 76,4 procent av amerikanerna lider idag av en kronisk sjukdom, många relaterade till immunförsvarsstörningar och autism på en häpnadsväckande nivå. Begränsat ansvar och påskyndade godkännanden verkar ha gynnat läkemedelsindustrin mer än folkhälsan.
Myndigheterna prioriterar följaktligen industrins intressen och en förklaring till detta, bortsett från de uppenbara olämpliga ekonomiska banden och att CDC innehar vaccinpatent, är de ständiga svängdörrarna mellan myndighetspersonal och samma läkemedelsföretag som de är avsedda att övervaka. Ett bra exempel är Dr Gerberding, CDC-direktör mellan 2002-2009 och senare VD för Merck Vaccines mellan 2009-2014. Ett annat exempel som är värt att nämna är Paul Offit, mångårig inflytelserik rådgivare vid FDA:s rådgivande kommitté för vacciner och relaterade biologiska produkter (VRBPAC), som ansvarar för att granska och utvärdera vetenskapliga data om vacciners säkerhet och effektivitet och ge oberoende råd i dessa frågor till FDA:s kommissionär. Offit, en uttalad kritiker av vaccinskepticism – mannen som en gång påstod att ett spädbarn utan risk kunde ges 10 000 vaccin på en gång – har inte sett något problem med att kombinera sin rådgivande roll vid VRBPAC med en forskningsprofessur på 1,5 miljoner dollar finansierat av Merck eller det faktum att han sedan länge är patentinnehavare av flera vaccin.
Påståenden om intern obstruktion
Anklagelser om intern obstruktion och att läkemedelsindustrin skulle ha tagit kontroll över myndigheterna har återigen tagits upp, nu av personer som HHS:s sekreterare Robert F. Kennedy Jr, FDA:s kommissionär Dr Marty Makary och Dr Robert Malone, nyutnämnd ledamot i CDC:s Advisory Committee for Immunization Practices (ACIP). De har pekat på den systematiska korruptionen inom CDC, där ett exempel är att samtliga föregående ACIP-ledamöter avsattes på grund av intressekonflikter. Dr Marty Makary uppgav i en intervju efter Senatsutfrågningen att han konsekvent har hindrats från att få tillgång till uppgifter om vaccinsäkerhet av CDC-personal, som erbjudit en mängd olika ursäkter men vägrat att förse den nya ledningen med datan. Dr Robert Malone, en av uppfinnarna av mRNA-vaccintekniken, berättade i en annan intervju hur CDC-byråkrater hindrat de nya medlemmarna i vaccinkommittén från att göra en oberoende bedömning av covid-19-vaccinets säkerhetsdata, med hjälp av ”referensvillkor” som ett byråkratiskt verktyg för att begränsa undersökningens omfattning. Kennedy själv berättade hur han blockerats från att få se säkerhetsdata i sju månader. Denna obstruktion ansvarade den tidigare CDC-chefen Susan Monarez för och som Trump sedan avskedade, något som följdes av att ytterligare fyra CDC-hälsotjänstemän slutade. Kennedy kommenterade att de som var ansvariga för de katastrofala COVID-misslyckandena , ”Människorna på CDC … som satte masker på våra barn, som stängde våra skolor, är de människor som kommer att lämna.”
Anklagelser om manipulation av data eller undanhållande av data
År 2014 berättade visselblåsaren Dr. William Thompson hur han och andra CDC-forskare beordrades att förstöra data från en studie de hade gjort 2004 (senator Bill Posey) som visade en koppling mellan MPR-vaccinet och autism hos barn, särskilt bland afroamerikanska pojkar.
Senator Johnson kommer under denna vecka, tillsammans med ICAN:s chefsjurist Aaron Siri, att presentera en högkvalitativ studie gjord ”av en stor institution som obekvämt nog fann mycket högre frekvenser av olika kroniska sjukdomar bland vaccinerade barn”. Studien slutfördes 2020 men trots löften publicerades den aldrig.
CDC hävdade att COVID-19-vaccinerna var säkra och effektiva och att deras V-safe, ett övervakningssystem för vaccinsäkerhet, var en del av ”den mest intensiva säkerhetsövervakningen i USA: s historia.” Men CDC vägrade ändå att lämna ut V-safe-data för att backa upp dessa påståenden. Inte förrän efter flera stämningar erhölls ICAN säkerhetsdatan. Dessa data är nu tillgängliga på deras sida: V-safe Dashboard.
Slutsats
Det finns ett behov av – och ett mycket starkt offentligt stöd för – en radikal översyn av tillsynsmyndigheterna och hur säkerhetstest av vaccin ska vara utformade. Den tidigare CDC-ledningens ”tro på vetenskapen”-strategi, trots bristen på vetenskapligt stöd för deras politik som lockdowns, maskeringstvång, social distansering, tvång att injicera otestad ny teknik eller deras påstående att barnvacciner är ”säkra och effektiva” trots att inget verkligt säkerhetstest har gjorts och att vacciner bevisats i domstol att de inte är någotdera, har misslyckats fullständigt. Dessa ovetenskapliga metoder som industrin använder sig av ska nu ersättas av vetenskap av högsta kvalitet av det nya ledarskapet vid HHS, CDC och FDA och med en översyn av processen för hur vaccin godkänns, med krav på långtidsstudier och oberoende tillsyn utan inflytande från industrin. Att industrin och dess försvarare inte är roade är förståeligt.
Den bästa lösningen skulle vara att upphäva 1986 års Vaccine Injury Act. Detta skulle ta bort vaccinproducenternas juridiska ansvarsimmunitet och göra dem ansvariga för skador som deras produkter orsakar.
