Från 1908 användes radium för att behandla en mängd olika tillstånd, bland annat hudsjukdomar.
Källa pgibertie
Under hela 1920-talet skrev läkare ut recept efter recept på radium mot artrit, gikt, högt blodtryck, ischias, lumbago och diabetes. Ett New York-företag som tillverkade radiummineralvatten påstod sig till och med ha 150.000 kunder…
Pierre och Marie Curie hade just upptäckt radioaktiviteten och dess mirakulösa krafter, och generationen före andra världskriget, som var mättad på den moderna utvecklingens mjölk, var entusiastisk över dessa mystiska produkter vars strålande kraft lyste upp en framtid som bara kunde vara strålande.
År 1916 konstaterade den medicinska tidskriften Radium att ”Radium har absolut ingen toxisk effekt, utan tas emot harmoniskt av människokroppen, precis som solljus för växter”. Läkarna lärde sig om radium på samma sätt som de lärde sig om röntgenstrålar: genom försök och misstag.
DE FASOR VI TRODDE VAR ”VETENSKAPLIGA”
I århundraden har människor tappats på blod (den ökänt populära åderlåtningen) i tron att det skulle bota dem från lunginflammation, migrän eller reumatism, när det i själva verket ofta dödade dem.
Personer med psykiska störningar misshandlades och utsattes för exorcism, ibland till döds, under förevändning att de var besatta. På 1800-talet kallades kvinnor som ansågs vara alltför känslosamma eller ”nervösa” för ”hysteriska” och utsattes för påtvingad onani, vilket föreskrevs som en medicinsk behandling.
Läkare utförde obduktioner på döda kroppar och gick direkt därifrån till förlossningar utan att tvätta händerna, vilket utlöste dödliga epidemier bland födande kvinnor och deras barn.
I början av 1900-talet drack människor radium (ett radioaktivt ämne), som skulle ge dem energi och vitalitet, men som i slutändan urholkade deras skelett och orsakade fruktansvärda cancerformer.
På 40- och 50-talen skrevs tobak ut mot astma och annonserades i kända medicinska tidskrifter, tills man insåg att den orsakade miljontals cancerfall.
Fram till 1980-talet beskylldes stress för att orsaka magsår, innan man upptäckte att en bakterie (Helicobacter pylori) ofta var orsaken.
DDT, som presenterades som ett mirakelinsektsmedel och förment ofarligt, spejades överallt och förorenade jord, djur och människor, orsakade cancer, hormonella störningar och kollaps av vilda djur, innan det förbjöds.
Lobotomi (som framför allt utförs för att ”bota” depression, ångest eller schizofreni) har lett till att tusentals människor har blivit mentalt stympade, reducerade till zombier eller oförmögna att leva på egen hand.
Kvicksilver, arsenik, kokain och till och med heroin ingick i läkemedel som såldes som mirakelkurer. Kokain skrevs ut mot trötthet eller smärta, precis som fentanyl säljs idag, en annan ”medicinsk lösning” som har blivit ett dödligt gift för tusentals liv.
I årtionden demoniserades fett, medan socker nästan helgonförklarades, vilket bidrog till en epidemi av diabetes och fetma. Och ända fram till 1990-talet vågade läkare fortfarande rekommendera ”light” cigaretter som ett ”hälsosamt” val. Allt detta påstods vara vetenskapligt, validerat, ”bevisat”, och ändå dödade det, gjorde folk sjuka och krossade liv.
Och än idag finns det människor som fortsätter att framställa ”vetenskapen” som en absolut sanning, ett vapen för att sätta alla som vågar tvivla eller ifrågasätta i skampålen. Som om att ifrågasätta en teori vore liktydigt med att begå ett tankebrott.
Har vetenskapen alltid rätt? Nej, eftersom den är tänkt att vara ett forskningsverktyg, inte en religiös dogm. Det som vi idag fastställer som vetenskaplig säkert kan i morgon bedömas som brottsligt eller absurt. Och vetenskapens storhet, den riktiga vetenskapen, är att den är beredd att göra misstag. De som förkastar tvivel försvarar inte vetenskapen. De förråder den.
