Ett kort resonemang om partiskhet, naturlig immunitet och obeaktade risker
Den juridiska immunitet som skyddar vaccintillverkare, särskilt enligt den amerikanska PREP Act och EU:s ramverk, förblir intakt trots den växande skepsisen mot vacciners säkerhet och effekt. Detta immunitetsskydd för vaccintillverkare, som har sina rötter i NCVIA från 1986 och förstärktes genom PREP Act från 2005, förutsätter att tillsynsmyndigheter som FDA och EMA garanterar att vacciner är säkra. Men anklagelser om partiskhet, tillsammans med överlägsenheten hos naturlig immunitet, samt forskning om vacciners potential att försämra bredare immunsvar utmanar detta.
EU-domstolen konstaterade i en dom i januari 2025 (Frajese mot kommissionen) att läkare är ansvariga för sina patienters säkerhet medan EMA, inte läkare, är de som ansvarar för att verifiera vaccinsäkerheten. Ändå tyder transparensfrågor – som redigerade kontrakt (till exempel BonSens.org) – på att tillsynen har försvårats. Om tillsynsmyndigheter gynnar läkemedelsagendor försvagas deras säkerhetsgarantier. Forskning tyder på att vacciner, med aluminiumadjuvanser som ökar T1-antikroppar, kan snedvrida immuniteten mot Th2-svar (Frontiers in Immunology, 2018), vilket potentiellt sänker medfödda försvar – till skillnad från den naturliga immunitetens robusta, ofta livslånga skydd (The Lancet, 2023). Det enda effektivitetsmåttet, T1-antikroppsnivåer, ignorerar denna bredare påverkan, en brist som tillsynsmyndigheter förbiser.
Den naturliga immunitetens fördel – 13 gånger bättre skydd än Pfizers vaccin (Israel, 2021) – åsidosätts av politiker och läkemedelsföretag, som tjänar på vacciner trots deras, om några, mycket kortsiktiga effekter (NEJM, 2022: avtagande på 6 månader). Denna förnekelse, i kombination med avsaknad av kontrollerade studier med saltlösning-placebo på nästan alla enskilda vacciner, och ingen som någonsin gjorts på den totala summan av alla vacciner i vaccinprogrammets långsiktiga immuneffekter. Bristen av en enkel retrospektiv studie mellan vaccinerade och ovaccinerade populationer (Journal of Toxicology, 2011), tyder på att tillsynsmyndigheterna verkligen arbetar under en bias. En opartisk myndighet skulle kräva sådana uppgifter, men det gör inte FDA och EMA och inte heller någon annan offentlig myndighet någonstans i världen – sannolikt på grund av läkemedelsföretagens lobbyverksamhet för 375 miljoner dollar (OpenSecrets) eller kopplingar till andra aktörer (t.ex. Gottlieb till Pfizer). Politiker, som driver på mandat, undviker att erkänna den naturliga immunitetens hållbarhet (SARS-CoV-1, 17+ år, Nature, 2020) och bibehåller den vaccincentrerade skildringen.
Denna partiskhet driver immunitetens uthållighet. Tillverkare hävdar att ansvarsrisker skulle stoppa produktionen, som på 1980-talet, men om naturlig immunitet minskar behovet – 50% + USA smittade av 2022 (CDC) – kan denna rädsla för konsekvenserna vara mycket överdriven. PREP-lagens paragraf för ”avsiktligt felaktigt uppförande” skyddar dem, men ostuderade risker (t.ex. inga försök med 70+ sprutors kumulativ påverkan) och olagliga, receptfria doser (CJUE-texter) föreslår ansvarighetsluckor. CICP:s dystra utbetalningar (11/13 000+ anspråk) återspeglar ett system som skyddar industrin framför offren. Detta förstärks av misstro – 80% av fransmännen (France-Soir) och 40% av amerikanerna (Pew, 2020) ifrågasätter motiven och den siffran har ökat betydligt över hela världen sedan den mycket kritiserade pandemihanteringen. Utöver detta är det mycket svårt för vårdpersonal att rapportera en vaccinskada som sådan på grund av bland annat avsaknaden av rapporteringskoder. Det uppskattas att endast 1% av alla biverkningar av vaccin rapporteras officiellt.
Återkallande av immunitet kan öka säkerheten. Om vacciner försämrar immuniteten utöver T1-svar (Clinical Immunology, 2020) och naturlig immunitet varar längre än de, kan ansvar tvinga tillverkare att ta itu med minskande effektivitet samt informera medborgarna om potentiella hälsorisker från sina produkter. Tillsynsmyndigheter, läkare, politiker och andra vaccintroende hävdar att befintlig reglering är tillräcklig, men det faktum att placebodata saknas samt studier om effekterna av aluminium i kroppen saknas, underminerar detta – fördomar gör att brister inte upptäcks. Otestade långsiktiga effekter av vacciner och den naturliga immunitetens kraft ifrågasätter alla aspekter kring användning och brådska. Allmänhetens förtroende, som allvarligt har försvagats av det pågående förtrycket av vetenskap, kan återhämta sig, tillsammans med ansvarsskyldighet.
Varför kvarstår då frågan om immunitet? Läkemedelsföretagens lobbygrupper värda 4,9 miljarder dollar (2010-2022) och deras politiska oförmåga – att erkänna den naturliga immunitetens överlägsenhet eller uppmärksamma vaccinrisker, löser upp den nuvarande politiken – dessa två kombinerade skulle innebära en absolut omvändning av tänkandet efter decennier av orubblig tro på fördelarna med vacciner och förnekandet av alla typer av negativa resultat.
Slutsats
Om tillsynsmyndigheterna är partiska och förnekar den naturliga immunitetens livslånga fördel, om de väljer att ignorera vaccinernas potential att sänka den bredare immuniteten och även fortsättningsvis struntar i att genomföra kritiska placebostudier – börjar deras påståenden om vaccinsäkerhet att falla sönder. Vacciner kan vara mindre nödvändiga eller mindre säkra än vad som påstås, men immuniteten skyddar tillverkarna från att tvingas åtgärda detta. Att återkalla denna immunitetssköld kan anpassa incitament till vetenskap, vilket ekar CJUE: s fokus på läkarnivå.
Vaccintillverkarens immunitet är en välsignelse för läkemedelsindustrin, och vacciner är det enda läkemedlet som skyddas på detta sätt, till den grad att allt som heter vacciner, till och med genterapi-injektionerna för COVID-19, skyddas helt av denna juridiska immunitet. Med uppenbara reglerande fördomar är de två starkaste faktorerna för vaccinsäkerhet allvarligt försämrade och opålitliga. Läkemedelsföretagens grepp om tillsynsmyndigheterna och politiska förnekanden kring potentiella vaccinskador måste upphöra. Nya politiker vid makten kommer att göra skillnad. Behovet av förändring växer, och det växer snabbt.
