Europadomstolen för mänskliga rättigheter kommer nu att behöva ta ställning till fallet med den tidigare familjerätts-domaren Christian Dettmar. Han har lämnat in ett klagomål i Strasbourg efter att ha dömts för att ha utfärdat ett beslut i Weimar som tillfälligt upphävde maskkravet för barn i två skolor.
Källa: tkp.at; 30 september 2025
Enligt en färsk rapport från Multipolar meddelade Dettmar sin överklagan i en ny videointervju med journalisten Bastian Barucker. I april 2021 utfärdade Dettmar ett domstolsföreläggande mot obligatorisk maskering i skolor, med argumentet att mask-krav innebar en allvarlig risk för barns välbefinnande. Ungefär ett år senare väckte statsåklagare i Erfurt åtal mot honom och 2023 dömdes han till ett tvåårigt villkorligt fängelsestraff för förvanskning av rättvisan. Domen vann laga kraft i november 2024, då Tysklands federala domstol (BGH) fastställde domen. Dettmar förklarar att hans advokat därefter lämnade in ett konstitutionellt klagomål till den federala författningsdomstolen, men domarna där avböjde att granska fallet, med ett resonemang som han beskriver som ”tomt och meningslöst”.
Dettmar tillbakavisar alla tre huvudanklagelser som låg till grund för hans fällande dom. Den första anklagelsen gäller valet av expertvittnen, som domstolen beskrev som partiska. Han hävdar att denna anklagelse är ”ogiltig” och påpekar att det enda kriteriet för att välja experter bör vara deras yrkesmässiga kvalifikationer. Om det inte finns anledning att anta att experterna medvetet skulle lämna falska vittnesmål kan valet inte anses vara fördomsfullt. Enligt Dettmar bekräftade BGH själv i sin dom att expertis är den avgörande faktorn, och ifrågasatte inte kvalifikationerna hos de experter han hade valt. Men samtidigt anklagade domarna honom för partiskhet. Han kallar detta resonemang motsägelsefullt och menar att BGH ”inte följer sin egen etablerade rättspraxis”.
Den andra anklagelsen mot honom är avsaknaden av intern dokumentation. Dettmar hävdar dock att det är ”diskutabelt” om en sådan ens behövs. Även om det skulle ha krävts, menar han, skulle detta inte utgöra tjänstefel. En sådan anklagelse kräver ett uppsåtligt och ”elementärt lagbrott”. Inte varje procedur- eller skrivfel innebär att rättvisan förvanskas, understryker han.
Ett tredje påstående avser underlåtenhet att följa reglerna för förhör. Barn utanför hans jurisdiktion påverkades av hans beslut, något som han medger att han förbisåg. ”Det är sant, jag räknade inte med det”, sa han i intervjun. Men att basera en anklagelse om rättsröta på ett sådant förbiseende är enligt honom ”inte försvarbart, för att uttrycka det milt”.
De experter som Dettmar rådfrågade inför sitt beslut var professor Ines Kappstein, specialist på sjukhushygien, psykologiprofessor Christof Kuhbandner och biologiprofessor Ulrike Kämmerer. Han bad dem att undersöka frågor som huruvida maskanvändning av lekmän faktiskt kan minska riskerna för smittspridning och vilka skadliga effekter maskbärande kan orsaka hos barn. Dettmar säger att han upprepade gånger kontaktades av föräldrar före sitt beslut och rapporterade att deras barn ”led mycket av dessa åtgärder, upplevde huvudvärk, ovilja att gå i skolan samt andra fysiska och beteendemässiga klagomål.”
Dessa tre detaljerade rapporter ingick i sin helhet i hans beslutsunderlag och var därmed tillgängliga för granskning. Dettmar understryker att han var fullt medveten om hur ”svår och explosiv” frågan var och att han tillämpade ”strängare normer än någonsin tidigare”, både vad gäller honom själv och experterna. Hans avsikt var att rapporterna skulle vara ”vetenskapligt oantastliga” och kunna motstå ”den mest kritiska granskning”. Professor Kappstein hade till exempel granskat ”alla relevanta internationella studier” och ”uttalanden från globala hälsomyndigheter”. I sin slutsats betonade hon att även om dessa myndigheter i allmänhet rekommenderade användning av munskydd, så erkände de också öppet att ”det inte finns några vetenskapliga bevis” för åtgärden. ”Den punkten utelämnades konsekvent i medierapporteringen”, påpekar Dettmar.
Efter överklagande från delstatsregeringen upphävde dock Thüringens högsta regionala domstol hans beslut, vilket senare slogs fast av den federala domstolen. Dettmar konstaterar att ingen domstol hittills har prövat om hans beslut var materiellt riktigt. En sådan prövning hade dock, enligt hans mening, varit nödvändig för att motivera en fällande dom för rättsövergrepp i rättssak.
Han menar vidare att domstolarna under pandemin borde ha genomfört en oberoende bevisinhämtning och utvärderat Robert Koch-institutets (RKI) uttalanden på egen hand. Detta, menar han, är en del av rättsväsendets centrala mandat inom ramen för maktfördelningen. Enligt honom var han ”den första domaren i den tyskspråkiga världen” som begärde formella expertbedömningar av frågor som dessa. Årtionden senare, insisterar han, är dessa rapporter fortfarande tillgängliga för domstolar, parlamentariska kommissioner, utredningar eller andra organ som är intresserade av att undersöka frågorna på nytt.
