Den som fortfarande litar på att brittiska National Health Service (NHS) prioriterar allmänhetens välfärd efter pandemiårens turbulens riskerar att bli desillusionerad igen. En nyligen publicerad NHS-skrivelse har väckt upprördhet genom att lyfta fram förmodade ”fördelar” med kusinäktenskap – i klartext, incestuösa relationer som empiriskt är kopplade till höga frekvenser av allvarliga genetiska störningar.
Källa: Report24.news: Report24.news; Vanessa Renner, 29 september 2025
Det som en gång i tiden med goda skäl förkastades i samhället håller på att normaliseras igen i västvärlden under parollen politisk korrekthet och massinvandring.
Daily Mail kritiserar rådgivningsguiden som utfärdats av NHS Englands ”Genomics Education Programme” med titeln ”Bör den brittiska regeringen förbjuda kusinäktenskap?” I guiden hävdas att kusinäktenskap stärker familjeband och ger ekonomiska fördelar, vilket effektivt framställer incest som något socialt eller kulturellt värdefullt. Efter en kraftig motreaktion togs guiden bort från nätet i all tysthet men arkiverade versioner är fortfarande tillgängliga.
Statistiken ger en krass bild: i större brittiska städer som Sheffield, Glasgow och Birmingham har upp till 20 procent av de barn som behandlas för medfödda defekter pakistansk bakgrund, en grupp där kusinäktenskap är vanligt förekommande. För befolkningen i stort är siffran däremot under 4 procent. Sjukdomar som cystisk fibros och sicklecellanemi – som i allmänhet är sällsynta – förekommer i oproportionerligt stort antal i dessa samhällen. Den ekonomiska bördan detta resulterar i uppgår till flera miljarder och belastar ett redan överbelastat sjukvårdssystem. Fortsatt invandring från regioner där sådana relationer är traditionellt accepterade förstärker problemet ytterligare.
Att kusinäktenskap är så vanligt förekommande i Storbritannien är i sig ett resultat av decennier av okontrollerad massinvandring från kulturer där sådana här unioner är socialt påtvingade, ofta som ett sätt att kontrollera kvinnor på och strama åt klanstrukturer. Istället för att inta en fast hållning mot sådana företeelser tonar NHS ned farorna. Enligt deras guide beror riskerna för fosterskador inte bara på kusinäktenskap, utan även på faktorer som rökning, alkoholkonsumtion eller graviditeter i sena åldrar – inget av detta är förbjudet enligt lag. Poängen är att kusinäktenskap inte heller bör förbjudas.
Men de verkliga offren för denna överseende inställning är barn som föds med förödande fysiska och psykiska funktionshinder. Att beteckna denna verklighet som ”rasistisk” garanterar tystnad, medan förbud mot kusinäktenskap avfärdas som att man stigmatiserar ”kulturella traditioner”. Istället föreslår NHS kampanjer om riskerna för att öka medvetenheten och utbildningsprogram – initiativ som lätt ignoreras i isolerade samhällen.
Dr Patrick Nash, som forskar i religionsrätt, har fördömt ställningstagandet på ett otvetydigt sätt: ”Kusinäktenskap är inget annat än incest och måste snarast förbjudas – det finns ingen balans mellan kulturella preferenser och de allvarliga konsekvenserna för folkhälsan.” Han påpekar vidare att NHS-guiden inte bara förnekar de medicinska riskerna, utan också de dokumenterade samhälleliga konsekvenserna: hedersrelaterat våld, djupt rotad ojämlikhet mellan könen, olika former av klanbaserad korruption och ökande kostnader för skattebetalarna. Undersökningar visar att tre fjärdedelar av britterna redan förespråkar ett totalförbud mot kusinäktenskap, medan endast nio procent vill att de ska förbli tillåtna. Frågan om vilken grupp som utgör denna minoritet hänger i luften.
