Fisher Scientific är ett bioteknikföretag specialiserat på förbrukningsmaterial till laboratorier som bland annat erbjuder antikroppar. Enligt relevant litteratur är antikroppar proteiner som produceras av immunsystemet och som används för att känna igen antigener. Antigener är enligt litteraturen i sin tur ämnen som ”virus” eller deras proteiner (obs: patogena virus har dock aldrig isolerats och biokemiskt karakteriserats) eller proteiner som produceras av våra metaboliska processer. Varje antikropp är specifik för ett visst antigen och kan binda antigenet.
Ett exempel på en antikropp från Fisher Scientific är en typ av antikropp som är utformad för att binda till proteinet FANCF. Följande laboratorieillustration visar hur denna antikropp från Fisher Scientific binder specifikt till proteinet FANCF:
Bildbeskrivning: Figuren visar fyra prover (se ovanför figuren, provnummer: 1,2,3,4). Varje prov består av en blandning av olika proteiner. Dessa olika proteiner separerades efter storlek med hjälp av Western Blot, en laboratoriemetod. Stora proteiner är placerade ovanför figuren, medan mindre proteiner är placerade längre ner, inklusive FANCF-proteinet.
Den röda pilen visar proteinet FANCF, som känns igen på den svarta linje som kan ses i prov 3 och 4. Denna svarta linje har skapats eftersom den specifika antikroppen har fäst sig vid FANCF-proteinet. Som framgår av proverna 1 och 2 saknas den svarta linjen i höjd med den röda pilen. Detta visar att det inte finns något FANCF-protein i prov 1 och 2. Den specifika antikroppen hade därför inget att fästa på.
På bilden syns det fler svarta linjer. Detta innebär att den specifika antikroppen mot FANCF också har fäst sig vid andra protein som inte kan vara FANCF-protein på grund av sin storlek. Denna antikropp är därför inte en specifik antikropp för ett visst antigen/protein, utan binder till andra protein. Bindningen till de förmodade proteinen kan också påverkas av små förändringar i miljövariablerna. Faktorer som pH, jonstyrka eller förekomst av vissa kemikalier kan få antikroppar att binda ospecifikt till andra protein. Detta innebär att de experimentella förhållandena kan ha en betydande inverkan på den observerade specificiteten hos antikropparna. I figuren kan en del av den ospecifika bindningen bero på att även små förändringar i buffertförhållanden eller temperatur redan påverkar interaktionen mellan antikropp och protein. Detta gör det tydligt, en enkel logisk slutledning, att dra slutsatsen om – eller till och med använda detta som bevis på – specificitet, som gjordes med de påstådda ”spikproteinen” – är helt omöjlig. Särskilt in vivo utsätts kroppen kontinuerligt för ständigt föränderliga miljövariabler, vilket ytterligare ifrågasätter stabiliteten och reproducerbarheten hos sådana antigen-antikroppsreaktioner.
Publikationer visar ofta inte hela bilden, utan bara det område som är intressant för diskussionen, vilket simulerar specificitet.
Slutsats: Det finns inga specifika antikroppar. Varje specifik antikropp skulle behöva testas mot alla möjliga protein för att utesluta en ospecifik reaktion. Detta är dock inte möjligt på grund av det stora antalet proteiner. Ytterligare ett problem finns inom det molekylära konceptet för proteiner, eftersom protein inte är stela strukturer, utan hela tiden rör sig och därmed ändrar sin sammansättning. Detta är en av anledningarna till att Robert Koch-institutet inte rekommenderar bestämning av mässlingsvirusspecifika IgG-antikroppar utan menar att vaccination bör genomföras i stället.
Mer information om detta och andra ämnen finns på vetenskapsplattformen NEXT LEVEL – Wissen neu gedacht.
